Kolartro (Ludvig Norman): Difference between revisions
m (→Music files: Removed NewWork template) |
m (Text replacement - "\{\{Voicing\|(.*)\|(.*)\}\}\<br\> " to "{{Voicing|$1|$2}} ") |
||
| (25 intermediate revisions by 5 users not shown) | |||
| Line 1: | Line 1: | ||
==Music files== | ==Music files== | ||
{{Legend}} | {{#Legend:}} | ||
*{{PostedDate|2012-04-22}} {{CPDLno|26002}} [[Media:Norm_op_15_5_Kolartro.pdf|{{pdf}}]] [[Media:Norm_op_15_5_Kolartro.mp3|{{mp3}}]] [[Media:Norm_op_15_5_Kolartro.mxl|{{XML}}]] [[Media:Norm_op_15_5_Kolartro.mus|{{mus}}]] (Finale 2012) | |||
*{{CPDLno|26002}} [ | |||
{{Editor|Per-Anders Aglert|2012-04-22}}{{ScoreInfo|A4|5|56}}{{Copy|CPDL}} | {{Editor|Per-Anders Aglert|2012-04-22}}{{ScoreInfo|A4|5|56}}{{Copy|CPDL}} | ||
: | :{{EdNotes|}} | ||
==General Information== | ==General Information== | ||
{{Title|''Kolartro''}} | |||
{{Composer|Ludvig Norman}} | {{Composer|Ludvig Norman}} | ||
{{Lyricist|Karl Leberecht Immermann}} | |||
{{Voicing|4|SATB}} | {{Voicing|4|SATB}} | ||
{{Genre|Secular|Lieder}} | {{Genre|Secular|Lieder}} | ||
{{Language|Swedish}} | {{Language|Swedish}} | ||
{{Instruments|A cappella}} | |||
{{Pub|1|1851|in {{NoComp|Sju Sånger för blandad kör, Op. 15|Ludvig Norman}}|no=5}} | |||
{{Descr| }} | |||
{{#ExtWeb:}} | |||
==Original text and translations== | ==Original text and translations== | ||
{{Text|Swedish| | |||
{{Text|Swedish | Jag sjöng en visa för vännen min så trogen, | ||
och lustigt svarade eko därtill i skogen, | |||
Jag sjöng en visa för vännen min så trogen, | så lustigt i skogen. | ||
och lustigt svarade eko därtill i skogen, | Då rusade fram där en kolarehop | ||
så lustigt i skogen. | med sotiga miner och hotande rop. | ||
Då rusade fram där en kolarehop | De skreko, de skreko: | ||
med sotiga miner och hotande rop. | Du sjunger de riktiga visor ej, | ||
De skreko, de skreko: | |||
Du sjunger de riktiga visor ej, | |||
som oss behaga, som oss behaga! | som oss behaga, som oss behaga! | ||
Vi gingo, min älskling och jag, en stund så stilla, | Vi gingo, min älskling och jag, en stund så stilla, | ||
sist kyste jag lätt på rosende mun den lilla. | sist kyste jag lätt på rosende mun den lilla. | ||
Då rusade åter de kolare fram, | Då rusade åter de kolare fram, | ||
de svarta kanaljer, de veta ej skam. | de svarta kanaljer, de veta ej skam. | ||
De skreko, de skreko: | De skreko, de skreko: | ||
Det kränker, det kränker vår ära, | Det kränker, det kränker vår ära, | ||
att kyssas, vår mila så nära! | att kyssas, vår mila så nära! | ||
De kolare mente jag skulle alltså begära | De kolare mente jag skulle alltså begära | ||
av dem att få sjunga och kyssas också med ära. | av dem att få sjunga och kyssas också med ära. | ||
Men kolare tänka och tro så besatt, | Men kolare tänka och tro så besatt, | ||
ty satan dem spelar alltjämt sina spratt. | ty satan dem spelar alltjämt sina spratt. | ||
Just därför vi må oss beflita, | Just därför vi må oss beflita, | ||
på kolartro att ej lita! | på kolartro att ej lita!}} | ||
[[Category:Sheet music]] | [[Category:Sheet music]] | ||
[[Category:Romantic music]] | [[Category:Romantic music]] | ||
Latest revision as of 03:12, 24 July 2021
Music files
| ICON | SOURCE |
|---|---|
 |
|
 |
Mp3 |
 |
MusicXML |
 |
Finale |
 |
File details |
 |
Help |
- (Posted 2012-04-22) CPDL #26002: (Finale 2012)
- Editor: Per-Anders Aglert (submitted 2012-04-22). Score information: A4, 5 pages, 56 kB Copyright: CPDL
- Edition notes:
General Information
Title: Kolartro
Composer: Ludvig Norman
Lyricist: Karl Leberecht Immermanncreate page
Number of voices: 4vv Voicing: SATB
Genre: Secular, Lied
Language: Swedish
Instruments: A cappella
First published: 1851 in Sju Sånger för blandad kör, Op. 15, no. 5
Description:
External websites:
Original text and translations
Swedish text
Jag sjöng en visa för vännen min så trogen,
och lustigt svarade eko därtill i skogen,
så lustigt i skogen.
Då rusade fram där en kolarehop
med sotiga miner och hotande rop.
De skreko, de skreko:
Du sjunger de riktiga visor ej,
som oss behaga, som oss behaga!
Vi gingo, min älskling och jag, en stund så stilla,
sist kyste jag lätt på rosende mun den lilla.
Då rusade åter de kolare fram,
de svarta kanaljer, de veta ej skam.
De skreko, de skreko:
Det kränker, det kränker vår ära,
att kyssas, vår mila så nära!
De kolare mente jag skulle alltså begära
av dem att få sjunga och kyssas också med ära.
Men kolare tänka och tro så besatt,
ty satan dem spelar alltjämt sina spratt.
Just därför vi må oss beflita,
på kolartro att ej lita!